HAUSTTONA
Sus av vatn, sus av vind,
sus av grågåsvenga;
hausten legg sin sorgsordin
over sommarstrenga.
Myr som gulne, skog som blør,
lauv som fell og falme;
hausten står utførr di dør,
nynne sine salme.
Tona fell og tona stig
over mørke fjorda;
hausten søng så saktelig
vøggesang førr jorda.
Løfte så si kalde hand,
tenne stjerneløkta.
Du blir nøydd å følle han
imot vinter-økta.
Helge Stangnes
“Frø i vind – Viser og dikt” (2011)
“Samla dikt” (2015), Nordkalottforlaget
***